OA-58
Liten historik: Carlssonfabriken startade 1982 och lanserade först OA-51, och snart därefter OA-50 och OA-52. Carlsson var konstruktör mot royalty, men inte delägare. Marknadsföringen var inte helt framgångsrik och företaget gjorde konkurs redan 1987. Produktionen av alla tre modellerna fortsatte dock i begränsad skala med ny ägare, mest baserad på konkurslagret av delar, men upphörde helt 1989. Därefter skedde ingen produktion alls förrän 1995 då en nystart skedde med John Larsen som ägare och återigen Carlsson som konstruktör mot royalty.
Vid Stig Carlssons hastiga död i en hjärtinfarkt 1997 bildades Stiftelsen Stig Carlsson som övertog hela dödsboet, inklusive framtida royalties, och rollen som konstruktör.
Konstruktören som utsågs av SSC var en överraskning för Larsen. Trots mångårigt samarbete med Carlsson, med en stor gemensam bekantskapskrets med många högtalarkunniga personer, skickade SSC fram en person som Carlsson aldrig ens nämnt. Flera misslyckade konstruktioner därifrån presenterades, som aldrig kom i produktion. Dessutom presenterades element som sades vara egenutvecklade, och som SSC ville ha royalty för, men som var standardelement. Efter motsättningar om dessa royalties avslutade Larsen Hifi samarbetet år 2007.
Men innan dess, 2004, blev man ändå överens om att börja tillverka SSC:s första egna modell, denna OA-58. Den är en direkt utveckling av OA-50. Närmare bestämt OA-50.3. Samma volym, samma element. Men lådan är enligt tidens mode hög och smal.
Den tillverkades bara under drygt ett år, och förändrades 2006 lite grann till version OA-58.2 som inte heller blev långlivad. 2007 avbröt alltså Larsen samarbetet med SSC och började tillverka egna modeller, där Larsen 4 är mycket lik OA-58 men med annat baselement. SSC återupptog konstigt nog aldrig tillverkningen av OA-58.
Baselementet är
Peerless 831881 (av SSC kallat B65oa). Diskantelementet är ett
ScanSpeak D2606 (av SSC kallat T11oa). Delningsfiltret är i basen enbart en spole och i diskanten ett 12dB HP med RC-länk. Det är exakt samma krets som i OA-50.3 men andra komponentvärden.
Lådan är 20 liter avstämd till 30Hz. Inuti är lådan stagad med en mellanvägg som ger en viss uppdelning i två kammare, där båda har ganska mycket dämpmaterial. Basreflexröret mynnar i den övre kammaren och har inget strömningsmotstånd, det är fri luft från elementet till rörets inre mynning. Filterkortet sitter under tyghuven och har anslutningarna direkt på kortet. Måtten är 26x75x23cm.
Tonkurvan, här mätt med brus och rörlig mikrofon, är överraskande. Något sådant producerade aldrig Carlsson. Men om man lyssnat lite innan man mäter så är den inte helt överraskande. Jämfört med tidigare Carlssonhögtalare har OA-58 en annan klang. Den kraftiga höjningen 300-1000Hz ger vad lyssnare allmänt brukar beskriva som ett "burkigt" ljud. Man blir inte klok på om det verkligen är avsiktligt.
Filtrets schema förklarar saken. Det är avsiktligt men uppenbart mindre lyckat. Den stora spolen 1,4mH i serie med baselementet ger en mycket långsam avrullning uppåt i frekvens, som börjar så smått redan vid 200Hz och undertrycker hela registret 1kHz till 6kHz med ca 5dB. Ingen tidigare Carlssonkonstruktion med detta baselement, eller föregångare, har designats så. SSC har en del att förklara. Filtrets output är så anmärkningsvärd att den bör visas:
Delningsfrekvensen elektriskt ligger alltså över 3kHz och det ger också genomslag för ett par dåliga egenskaper hos baselementet. Den lilla toppen i tonkurvan vid 4kHz är exempelvis en uppbrytning som med en brantare delning inte skulle slå igenom. Men det gör den här. Det skulle säkert gå att få till ett bättre filter bara genom att justera komponentvärdena och möjligen lägga till något, men som strax ska ses har jag ett mycket bättre förslag.
Lådan är alltså 20 liter avstämd till 30Hz. Då bör man minnas att OA12 med 18 liter (och SC165) är avstämd till
38Hz. OA-50 med 20 liter (och SC165) avstämdes av Carlsson till 35Hz och när baselementet i version 2 ersattes av Peerless 831881 (samma som här) så ansåg han själv att det blev lite för lågt för det elementet. Här har alltså samma 20 liter avstämts till 30Hz. Det är helt klart ett steg i fel riktning.
I denna simulering av lådan, baserad på elementets uppmätta T/S-parametrar och uppmätt
impedanskurva ser det ju ändå bra ut. Det är bra på det sättet att resonansen är lagom, avrullningen jämn. Det som dock inte syns är att hela basregistret blir svagt. Kombinationen med den där puckeln runt 700Hz ger ett intryck av basen som ganska kraftlös.
Läs under
Artiklar->Basreflexprincipen om
du vill veta mera om hur man tolkar dessa diagram!
OA-58.2
När OA-58 kommit i produktion planerade SSC vidare för att lansera en större liknande modell som kallades OA-60. Den skulle ha en bredare och större låda och andra element. Prototypen står fortfarande hos Larsen Hifi. Den blev inte bättre än att Larsen vägrade tillverka den. Då kom SSC i stället med ritningar till en lätt modifierad OA-58 som fortfarande skulle heta OA-60. Skillnaden var huvudsakligen ett "helt nytt och ännu bättre baselement" - B65-oaII. Vem som helst kan dock konstatera att det inte finns någon särskild skillnad alls mot 831881/B65-oa. Baffeln skulle luta lite mindre och filtret vara annorlunda.
Larsen gjorde då dessa modifieringar men tyckte ändringarna var så små att han döpte modellen till OA-58.2. Så tillverkades den bara några månader tills Larsen helt sa upp samarbetet.
Jag har tyvärr inte haft tillgång till någon OA-58.2. Det vore mycket intressant att framför allt se ändringarna i filtret. Kanske du har ett par och kan låna ut åtminstone ett filterkort?
|