OA2212

OA2212 är en ganska mastig pjäs, särskilt om man ska lyfta och bära den. Lyckligtvis har den hjul. Den var toppmodellen i 70-talsserien och kostade ungefär två normala månadslöner. Ofta beskrevs (och beskrivs) den som seriens "absolut kompromisslösa" modell. Det är nog mest att se som en reklamslogan. Den har en del imponerande egenskaper, men huvudsakligen är den en större OA116. Mer alltså, men inte särskilt bättre. Det är förvisso inte dåligt.

Den har 75 liters volym och två stycken 5,3ohm SC165 i basen, och två stycken 8 ohm SC165 i mellanregistret. Diskanten utgörs av tolv stycken 8 ohm MT24, och mycket är därmed som två par OA116. Dubbla antalet element ger teoretiskt en 3dB högre verkningsgrad och en 3dB högre effekttålighet. Man kan alltså spela 6dB högre på ett par OA2212 med samma belastning och distorsion på elementen som i ett par OA116. Det är ju bra men 6dB är en mindre skillnad än de flesta nog tror.

Det stora antalet diskantelement, och deras relativt goda kvalitet, ger en ännu bättre utjämning av kamfiltereffekter än någon annan modell. Nio av diskanterna är riktade mot lyssnaren och bara tre åt andra håll. Därmed har den mer direktljud i förhållande till reflekterat än någon annan 70-talsmodell. Tonkurvan i det registret är, när man mäter den med rörlig mikrofon i vanligt rum otroligt jämn och fin. Ljudbilden (ljudkällornas upplevda position i rummet) är helt speciell. Denna ogripbara och svårmätta egenskap hos högtalare är ju dessutom ganska beroende av rummet, och kanske också av lyssnaren. Men i bästa fall ger OA2212 liksom OA116 en fantastiskt fin tredimensionell ljudbild.

Lådan är avstämd till 26Hz. Volymen är alltså 75 liter, gemensam för två stycken SC165. Två element i samma låda fungerar vad gäller avstämning som ett element i halva volymen. Här har vi alltså samma förhållande som i OA14, men med en ytterligare lite lägre avstämning (där avstämd till 30Hz). Redan där är resonansfrekvensen lite för låg, och det är svårt att se varför denna låda är avstämd ännu lägre. Resultatet blir en ännu mer resonant och ojämn bas, ungefär som i OA116. Dessutom valde man att koppla bas- och mellanregisterelementen i motfas (precis som i OA116), vilket lär ha berott på ett mätfel. Det ger en onödig svacka i "värmeregistret" kring 300Hz som tillsammans med avstämningen ger ett lite tunt och samtidigt basresonant intryck. Se dock längre ner om hur den saken kan förbättras.

Simuleringen här är baserad på uppmätt impedanskurva och därmed mycket realistisk. En simulering baserad enbart på lådans och rörets mått visar en avstämning på 30Hz, skillnaden är liten men inte helt obetydlig. Den beror på det dämpmaterial i lådan som ligger mellan baselementen och basreflexröret och utgör strömningsmotstånd.

Avstämningen är påtagligt för låg och för resonant. Läs under Artiklar->Basreflexprincipen om du vill veta mera om hur man tolkar dessa diagram!

Filtret består för basen av en enda spole. Den har en avtappning så att man med bygel kan välja 10mH eller 12,2mH. Med bygeln i läget närmast lyssnaren fås normalläget, närmast väggen en liten, nästan omätbar höjning av basen. Oavsett bygelns läge ger spolen en blygsam dämpning mot högre frekvenser eftersom elementens impedans också ökar mot högre frekvens. En stor del av mellanregistret strålar alltså också mot golvet. Konstruktionen var inte helt lyckad eftersom det ger interferens med mellanregisterelementen. Till detta ska alltså återkommas under förslag till uppgraderingar strax.

Mellanregisterdelen är 12dB/oktav i båda ändar och delar vid ungefär 450Hz och 2kHz. Ett dämpmotstånd sitter på filterkortet, vilket kan kortslutas med bygel. Normalläget är positionen närmast väggen, i positionen närmast lyssnaren fås en liten höjning av mellanregistret.

Diskantdelen består av ett eget filterkort som sitter under diskantbaffeln och delar mycket brant, 24dB/oktav. Det är bra, diskantelementen har en obehagligt snabb höjning av distorsionen strax under 2kHz så man får därmed en effektiv dämpning av den. Två dämpmotstånd ger möjlighet till tre olika diskantnivåer. Läget närmast lyssnaren är det normala och maximala, de andra lägena ger en liten dämpning. Notera att mellanregisterelementen sitter med plus mot jord. Ett av diskantelementen, det som sitter ensamt och är riktat bakåt-inåt sitter i omvänd fas mot de övriga diskanterna, som annars har minus till jord.

Terminalen är en 4-polig XLR-kontakt där stiftkopplingen är överraskande. Stift 1 och 3 går till bas- plus diskantfilter, stift 2 och 4 går till mellanregisterfiltret enbart. Det finns inget meningsfullt sätt att utnyttja det. Det enda raka är att koppla samman stift 1 med 2, och stift 3 med 4 i kabelkontakten.

Som med alla sjuttiotalsmodellerna har bas- och mellanelementens skumkant torkat och oftast spruckit helt. Även om den inte spruckit ska man inte spela på dem, då förstörs lätt elementet definitivt. Annars kan skumkanten bytas. Åtminstone något av diskantelementen är oftast skadat och låter inte fullgott. Tonsvep avslöjar skadade element ganska lätt. Distorsionen är fullt hörbar även på lätt skadade element. Byt dåliga diskantelement!

Uppgraderingar

Det finns, som antytts ett par gånger, en åtgärd som någorlunda enkelt ger en hörbar och mätbar förbättring av ett par OA2212: Stig Carlssons eget förslag till modifiering av filtren, från 1979. Den största skillnaden ligger faktiskt i att fasvända baselementet (eller hellre mellanregisterfiltret och diskantfiltret) och det kan man ju dessutom göra utan att byta filterkomponenter. Det låter otroligt men något slags mätfel gjorde att man valde fel fasförhållande mellan basen kontra mellan/diskant. Det ger en ganska kraftig svacka i tonkurvan vid 300-400Hz och en lite tunn karaktär.

Man skruvar alltså av diskantbaffeln och baffeln med mellanregisterelementen. De sitter med sådär 20-30 skruvar (varav några är dolda under en gummimatta mellan bafflarna). Därefter kastar man om de två kablarna till mellanregisterfiltret och de två till diskantfiltret.

Om man vill fullfölja hela modifieringen när man ändå är där så ska följande också göras:
På mellanregisterfiltret ska spolen 12mH minskas till 3,6mH genom att linda av ett stort antal varv. Man behöver ett instrument för induktansmätning. På samma sätt ska spolen 2,2mH minskas till 1,8mH.
Vidare ska de tre kondensatorer som tillsammans är 23,6uF utökas med 10uF och kondensatorn 6,8uF parallellkopplas med 3,3uF i serie med 68ohm.
På diskantfiltret ska enbart en kondensator tillkomma. Den ska vara 3,3uF och sitta parallellt med de två befintliga som tillsammans är 8,3uF.
Slutligen ska ett av diskantelementen, det som sitter ensamt och är det som i original är fasvänt i förhållande till övriga diskantelement, kopplas om så att även det är i samma fas.

Tonkurvorna före respektive efter modifieringen är mycket lika de som kan ses i artikeln om OA116.

Diskantelementen kan med stor tvekan bytas mot T22. Tvekan består då enbart i kostnaden. Tjugofyra stycken plus filterbyte (eller modifikation) ger en högtalare i en ny prisklass som kanske inte är självklar. T22 kräver alltså stora ändringar i diskantfiltret, eller nya filterkort.

Färdiga filterkort för diskantdelen av filtret enligt detta schema kan beställas på info@grafpro.se för 1160kr per par. Då passar de direkt i befintliga skruvhål och kan anslutas utan lödning, bara med en skruvmejsel.

Den som vill bygga själv kan byta ut och komplettera på det befintliga kortet. Det blir lite trångt och krångligt, men det går. Jag får ofta mail med frågor som gäller egna filterbyggen som inte fungerar och måste tyvärr meddela att jag är mycket oartig och inte svarar. Flera gånger har jag försökt hjälpa till men efter oändlig mailväxling med bilder, skisser och felbeskrivningar fram och tillbaka tvingats ge upp. Den råa sanningen är att filter som stämmer med schemat fungerar, om de inte fungerar så är de inte enligt schemat.

Övrigt

Det är inte ovanligt att mellanväggarnas limfog mot insidan av lådan har torkat och släppt på ett eller annat ställe. Det märker man lätt genom att köra tonsvep på ganska hög volym. Om det skorrar vid vissa frekvenser och man kan få det att tystna genom att klämma ihop lådan med händerna är det limfogarna som är problemet. Skruva av baffeln och försök få ner nytt lim runt alla fogar. Det är svårt att komma åt...

Åtskilliga andra åtgärder vid renovering brukar rekommenderas, såsom att byta internkablage, att kortsluta kortslutningsbyglarna eller att byta komponenter på filterkortet mot andra fabrikat. Allt sådant är tämligen meningslöst och har ingen eller mikroskopisk betydelse för ljudet. Särskilt meningslöst framstår det att göra sådant utan att ha kollat diskanterna mycket noga.

SSC rekommenderar ett antal åtgärder för renovering av OA2212. Tyvärr har de i detta fall haft alldeles extra mycket otur. Nästan ingenting av det som rekommenderas är underbyggt av något vetande. Där rekommenderas byte av baselementen till B65oaII 8 ohm. Det påstås dessutom att det bytet ger en jämnare tonkurva i basen. Det är helt fel. Ett sådant byte ger en sänkt och mera ojämn tonkurva i basen. Det rekommenderas också byte av mellanregisterelementen till samma B65oaII. Det är meningslöst, den har överlag inte bättre ljud än originalen. Så länge Peerless CT62 fanns att köpa rekommenderades dessutom byte av diskantelementen (trots att de inte är trasiga). Det finns inga skäl för det bytet, tonkurvan blir rentav lite sämre.

Coating av diskantelementen har också rekommenderats, det är direkt kontraproduktivt och gör enbart skada. Se Diskantelementen->Kondiskanter->Att coata. Dåliga diskantelement måste bytas.

Terminalerna i botten har heller ingen ljudmässig betydelse och är i OA2212 utmärkta XLR-kontakter. Det finns ingen anledning att byta dem.

Ett praktiskt problem vid renoveringar är hur man får loss bottenplattan. Det sitter en gummilist mellan plattan och lådan och den har med årtiondena förvandlats till en effektiv limfog. Försök inte bända runt kanterna! Lägg istället lådan på sidan, ta bort alla skruvarna, placera en bräda med kanten mot bottenplattans kant och slå med något tungt på brädan. Man knackar alltså av bottenplattan sidledes. Troligen går en del av gummilisten sönder och den bör ändå bytas. Ett annat sätt är att ovanifrån (diskantbaffeln måste bort först) trä ner en stång genom hela innanmätet intill basröret så att den går emot bottenplattan inifrån och sedan knacka på stången. Varning! Stången måste gå emot bottenplattan, inte filterkortet... Ytterligare ett sätt är att med en mycket tunn kniv skära mellan gummilisten och lådan. Man sticket alltså in den mellan låda och baffel på flera ställen och vickar försiktigt tills listen släpper. Det är också en riskabel och tålamodsprövande metod.

Hjulen har från början en gummibana som alltid spruckit och oftast ramlat av. Nya hjul finns hos en firma som heter Designers Choice, info@hakansagenturer.com . Ett enkelt sätt att fixa det är annars att linda på några varv vulktejp. Låt den vulka några timmar innan man ställer högtalaren upp igen. Blir ganska bra.

Priserna på OA2212 är till följd av dess lite mytiska status mycket höga. Kvalitetsmässigt måste man konstatera att bruksvärdet oftast inte motsvarar priset. Framförallt är elementen inte riktigt high-end ens med sjuttiotalsmått mätt, och med moderna mått ännu längre från high-end. Distorsionsnivån i mellanregistret är fullt hörbar och basregistret är inte välavstämt. Ett bättre element för mellanregistret borde inte vara svårt att hitta, de är ju helt normala 8 ohm och med medelhög känslighet.

Kommentera  gärna denna artikel!

Lådan är stagad med flera mellanväggar. Mellanregisterelementen sitter i en separat sluten kammare. Baselementen i botten. Lådan står på hjul. Måtten är 30x75x53,5cm, vikten dryga trettio kilo styck.


Imponerande batteri av element. Det som sitter längst ner i bild är det som i original är fasvänt mot övriga, men som enligt modifikationen från 1979 ska kopplas om till samma fas som övriga.

Tonbygeln ger möjighet att dämpa diskantnivån i tre lägen. I läget som på bilden är nivån högst.

Diskantfiltret sitter under diskantbaffeln.

Modulen för mellanregister består av en baffel med två SC165 8ohm i en egen liten sluten låda och under den mellanregisterfiltret.

Baselementen och basfiltret, som utgörs av en enda spole med två uttag.

Lite skrymmande på arbetsbänken