OA14

OA14 är möjligen den mest sålda modellen i 70-talsserien, trots att den kostade ungefär en månadslön. Den har 35 liters volym och samma SC165 som de andra modellerna, samt fyra diskantelement av typen MT20. Två riktade mot lyssnaren, en åt sidan och en riktad rakt in i väggen! Bas/mellanregisterelementet är jämfört med OA12 lite mer vinklat mot lyssnaren och ger därmed en lite större andel direktljud.

Tonkurvan är som i alla 70-talarna ganska väl utjämnad. Här mätt med vitt brus och rörlig mikrofon i normalt rum. Tonbygeln för diskantnivån står i maxläget, vilket den oftast gör från fabrik. Det ger dock en liten obalans mellan de två registren som oftast blir bättre med bygeln ett steg lägre. Då flyttas hela området över 2kHz ner en eller två dB och man får en lite varmare ton. Det gäller de flesta rum utom möjligen mycket dämpade. Det ska påpekas att få högtalare i dagens hifibutiker har en så fin tonkurva.

Lådan är avstämd till 30Hz, vilket ger en lite för låg avstämning i en för stor låda. Simuleringen nedan är justerad mot uppmätt impedanskurva och väger därmed in den speciella konstruktionen med separata kammare och ett skikt dämpmaterial i öppningen mellan dem, så kallat strömningsmotstånd. Se skissen! Utan den konstruktionen skulle avstämningen varit 33Hz. Simuleringen visar tydligt att resonansen från basporten är för stark och grupplöptiden överskrider den uppsatta gränsen.

Många lyssnare har också genom åren kritiserat baskvaliteten och ofta påpekas det paradoxala att basen i OA12 ofta upplevs som bättre. Det intrycket stöds av dessa mätresultat. Tonkurvan går djupare men är mindre väl balanserad. Det är inte fråga om en grov felavstämning, men den är inte helt elegant.

Läs under Artiklar->Basreflexprincipen om du vill veta mera om hur man tolkar dessa diagram!

Svart lack, vit lack och valnöt. Liksom alla de andra 70-talsmodellerna fanns dessa varianter, samt svart lasyr, jakaranda och teak. Teak är extremt sällsynt eftersom det hade blivit omodernt just då.

Lådan är stagad med flera mellanväggar. Elementet sitter i en separat kammare med hål neråt. Där ligger dämpmaterial (nr 6), så kallat strömningsmotstånd. Måtten är 23 x 57 x 42cm och vikten 11,5kg per styck.

Filtrets schema är detsamma i OD11, OA12 och OA14, men har lite olika fysiskt utförande. Delningen sker vid ca 2kHz med 12dB/oktav i båda riktningar. Tonbygeln gör det möjligt att dämpa diskanten lite grann i tre nivåer. Högst är läget närmast kanten. Fabriksinställningen är alltså ofta lite för hög, prova gärna att flytta bygeln ett steg åt det svagare hållet!

Som med alla sjuttiotalsmodellerna har baselementets skumkant torkat och oftast spruckit helt. Även om den inte spruckit ska man inte spela på dem, då förstörs lätt elementet definitivt. Annars kan skumkanten bytas. Åtminstone något av diskantelementen är oftast skadat och låter inte fullgott. Tonsvep avslöjar skadade element ganska lätt. Distorsionen är fullt hörbar även på felfria element och låter direkt illa på lätt skadade element. Byt dåliga diskantelement mot likadana eller mot något annat!

Uppgraderingar

Den mest påtagliga uppgradering man kan göra är att byta baselementet mot SB Acoustics Satori. Det elementet passar direkt i baffeln och ger ett mycket rent och välbalanserat ljud. All information om den saken finns i en separat artikel här.

Stiftelsen Stig Carlsson (SSC) rekommenderar byte av SC165 mot B65oaII, i OA14, liksom i OD11 och i OA12. I OA14 är det en särskilt dålig rekommendation. Distorsionsnivån blir något bättre men avstämningen blir ännu mycket sämre. Den blir helt enkelt grovt felavstämd. Även tonkurvan högre upp blir sämre. Ett bättre alternativ för den som inte har något SC165 är SEAS CA18RNX. Den ger inte någon påtaglig förbättring men är åtminstone inte sämre. Tyvärr passar den inte direkt i baffeln, man måste lägga en distansring eller tätningslist emellan, men det går ganska bra. Absolut bäst men mer än dubbelt så dyrt är dock den nämnda SB Satori.

Det som kallas "Hi-Freq Driver Array" i schemat är i OA14 fyra stycken MT20 serie-parallella med plus till jord, alltså fasvända mot baselementet.

Diskantelementen kan med tvekan bytas mot T22. Tvekan består då enbart i kostnaden. Åtta stycken plus filterbyte (eller modifikation) ger en högtalare i en ny prisklass som kanske inte är självklar. T22 kräver alltså också stora ändringar i filtret:

Färdiga filterkort enligt detta schema kan beställas på info@grafpro.se för 1500kr per par. Då passar de direkt i befintliga skruvhål och kan anslutas utan lödning, bara med en skruvmejsel.

Den som vill bygga själv kan byta ut och komplettera på det befintliga kortet. Det blir lite trångt och krångligt, men det går. Jag får ofta mail med frågor som gäller egna filterbyggen som inte fungerar och måste tyvärr meddela att jag är mycket oartig och inte svarar. Flera gånger har jag försökt hjälpa till men efter oändlig mailväxling med bilder, skisser och felbeskrivningar fram och tillbaka tvingats ge upp. Den råa sanningen är att filter som stämmer med schemat fungerar, om de inte fungerar så är de inte enligt schemat.

Ett annat mycket prisvärt och trevligt alternativ för bättre diskant är att ersätta MT20 med MT24. MT24 är diskantelementet som används i OA116 och OA2212. Det är klart bättre än MT20, men finns förstås inte att köpa i butik. Men om man kommer över åtta sådana i 8ohm kan man läsa i Modellerna->OA14->Byt MT20 mot MT24 om hur man kan modifiera filtret och få ett riktigt bra lågbudgetresultat.

Övrigt

Det är inte ovanligt att mellanväggarnas limfog mot insidan av lådan har torkat och släppt på ett eller annat ställe. Det märker man lätt genom att köra tonsvep på ganska hög volym. Om det skorrar vid vissa frekvenser och man kan få det att tystna genom att klämma ihop lådan med händerna är det limfogarna som är problemet. Skruva av baffeln och försök få ner nytt lim runt alla fogar. Det är svårt att komma åt...

Åtskilliga andra åtgärder vid renovering brukar rekommenderas, såsom att byta internkablage, att kortsluta kortslutningsbyglarna eller att byta komponenter på filterkortet mot andra fabrikat. Allt sådant är tämligen meningslöst och har ingen eller mikroskopisk betydelse för ljudet. Särskilt meningslöst framstår det att göra sådant utan att ha kollat diskantelementen mycket noga.

Coating av diskantelementen har också rekommenderats, det är direkt kontraproduktivt och gör enbart skada. Se Diskantelementen->Kondiskanter->Att coata. Dåliga diskantelement måste bytas.

SSC har också, vad gäller diskantelementen, rekommenderat en annan placering av dem som kallas "Y-montering". Det är inte helt galet, åtgärden har viss teoretisk grund med ändamål att utjämna tonkurvan något. I praktiken är förbättringen dock minimal eller obefintlig. Eftersom ingreppet är ganska omfattande måste det bedömas som tämligen ineffektivt.

Terminalerna i botten har heller ingen ljudmässig betydelse men det kan vara irriterande att de ger dålig kontakt och kanske glappar. De kan med fördel bytas mot något robustare. Kopplingslist (sockerbitar) är världens bästa högtalarterminaler och kostar ett par kronor. Guldpläterade superdyra specialare är obetydligt sämre.

Kommentera  gärna denna artikel!

Färdiga filterkort för T22-diskanter.

.