OA12

OA12 är den näst minsta modellen i 70-talsserien, med 18 liters volym. Den har samma SC165 som de andra modellerna, och två diskantelement av typen MT20. Den ena riktad mot lyssnaren, den andra riktad rakt in i väggen!

Tonkurvan är som i alla 70-talarna ganska väl utjämnad. Här mätt med vitt brus och rörlig mikrofon i normalt rum. Tonbygeln för diskantnivån står i maxläget, vilket den oftast gör från fabrik. Det ger dock en liten obalans mellan de två registren som oftast blir bättre med bygeln ett steg lägre. Då flyttas hela området över 2kHz ner en eller två dB och man får en lite varmare ton. Det gäller de flesta rum utom möjligen mycket dämpade. Det ska påpekas att få högtalare i dagens hifibutiker har en så fin tonkurva.

Lådan är avstämd till 38Hz, vilket ger en på gränsen till för låg avstämning. Simuleringen nedan är justerad mot uppmätt impedanskurva och väger därmed in den speciella konstruktionen med två kammare och ett skikt dämpmaterial i öppningen mellan dem, så kallat strömningsmotstånd. Se skissen! Utan den konstruktionen skulle avstämningen varit 45Hz. Därmed kan man säga att lådan tar ut det absolut mesta ur SC165. Många har också häpnat över den oväntat djupa och rena basen i OA12, i förhållande till storleken.

Läs under Artiklar->Basreflexprincipen om du vill veta mera om hur man tolkar dessa diagram!

En prydnad i alla miljöer.

Lådan är stagad med flera mellanväggar. Elementet sitter i en kammare med hål neråt vari det ligger dämpmaterial (nr 6), så kallat strömningsmotstånd.

Måtten är 20 x 46 x 34cm. Vikt 7kg per styck.

Filtrets schema är detsamma i OD11, OA12 och OA14, men har lite olika fysiskt utförande. Delningen sker vid ca 2kHz med 12dB/oktav i båda riktningar. Tonbygeln gör det möjligt att dämpa diskanten lite grann i tre lägen. Högsta läget är med bygeln närmast lyssnaren. Fabriksinställningen är alltså ofta lite för hög, prova gärna att flytta bygeln ett steg åt det svagare hållet!

Som med alla sjuttiotalsmodellerna har baselementets skumkant torkat och oftast spruckit helt. Även om den inte spruckit ska man inte spela på dem, då förstörs lätt elementet definitivt. Annars kan skumkanten bytas. Åtminstone något av diskantelementen är oftast skadat och låter inte fullgott. Tonsvep avslöjar skadade element ganska lätt. Distorsionen är fullt hörbar även på felfria element och låter direkt illa på lätt skadade element. Byt dåliga diskantelement mot likadana eller mot något annat!

Uppgraderingar

Den mest påtagliga uppgradering man kan göra är att byta baselementet mot SB Acoustics Satori. Det elementet passar direkt i baffeln och ger ett mycket rent och välbalanserat ljud. All information om den saken finns i en separat artikel här.

Baselementet kan också med viss tvekan ersättas av B65oaII, men observera - det är överlag inte någon förbättring! Distorsionsnivån blir något bättre men avstämningen och även tonkurvan högre upp blir sämre.

Det som kallas "Hi-Freq Driver Array" i schemat är i OA12 två stycken MT20 16ohm parallella med plus till jord, alltså fasvända mot baselementet. Vissa tidiga varianter hade i basdelen enbart en spole 0,64mH, ingen kondensator.

Diskantelementen kan bytas mot T22. Förbättringen i ljudkvalitet är inte alls så stor som byte av baselementet till Satori ger, men en viss förbättring ger det. Det kräver dock stora ändringar i filtret:

Den resulterade tonkurvan är utmärkt fin. Möjligen skulle man vilja höja den allra högsta diskanten lite, men det är knappast hörbart ändå:

Filter för Satori och T22 finns också, i den separata artikeln om Satori. Om man använder B65oaII kan man finjustera lite genom att den 10uF kondensator som sitter parallellt över elementet byts mot 15uF, eller kompletteras med 4,7uF parallellt. Det motverkar lite, men inte helt, den höjning vid 1kHz som det elementet har.

Färdiga filterkort enligt detta schema kan beställas på info@grafpro.se för 1500kr per par. Då passar de direkt i befintliga skruvhål och kan anslutas utan lödning, bara med en skruvmejsel.

Den som vill bygga detta eller Satorifiltret själv kan byta ut och komplettera på det befintliga kortet. Det blir lite trångt och krångligt, men det går. Jag får ofta mail med frågor som gäller egna filterbyggen som inte fungerar och måste tyvärr meddela att jag är mycket oartig och inte svarar. Flera gånger har jag försökt hjälpa till men efter oändlig mailväxling med bilder, skisser och felbeskrivningar fram och tillbaka tvingats ge upp. Den råa sanningen är att filter som stämmer med schemat fungerar, om de inte fungerar så är de inte enligt schemat.

Övrigt

Det är inte ovanligt att mellanväggarnas limfog mot insidan av lådan har torkat och släppt på ett eller annat ställe. Det märker man lätt genom att köra tonsvep på ganska hög volym. Om det skorrar vid vissa frekvenser och man kan få det att tystna genom att klämma ihop lådan med händerna är det limfogarna som är problemet. Skruva av baffeln och försök få ner nytt lim runt alla fogar. Det är svårt att komma åt...

Åtskilliga andra åtgärder vid renovering brukar rekommenderas, såsom att byta internkablage, att kortsluta kortslutningsbyglarna eller att byta komponenter på filterkortet mot andra fabrikat. Allt sådant är tämligen meningslöst och har ingen eller mikroskopisk betydelse för ljudet. Särskilt meningslöst framstår det att göra sådant utan att ha kollat diskanterna mycket noga.

Coating av diskantelementen har också rekommenderats, det är direkt kontraproduktivt och gör enbart skada. Se Diskantelementen->Kondiskanter->Att coata. Dåliga diskantelement måste bytas.

Terminalerna i botten har heller ingen ljudmässig betydelse men det kan vara irriterande att de ger dålig kontakt och kanske glappar. De kan med fördel bytas mot något robustare. Kopplingslist (sockerbitar) är världens bästa högtalarterminaler och kostar ett par kronor. Guldpläterade superdyra specialare är obetydligt sämre.

Kommentera  gärna denna artikel!

Färdiga filterkort för T22-diskanter.