Carlsson
Kult

Kondiskanter genom tiderna

På 60- och 70-talen användes i åtskilliga modeller av Carlsson-högtalare en kondiskant från Peerless som heter MT20. Den var billig och för sin tid ganska bra och passade spridningsmässigt bra i Carlssonkonstruktionerna. Den låter dock inte helt rent, distorsion vid tonsvep är fullt hörbar.

I de lite dyrare 70-talsmodellerna OA116 och OA2212 användes en lite bättre modell, Peerless MT24. De två modellerna ser ganska lika ut och förekommer dessutom i lite olika varianter. Enda sättet att säkert se skillnad är att mäta storleken på metallramen. MT20 är 51x51mm, MT24 är 55x55mm. Båda modellerna kan vara försedda med en plastram med tyg, den ska inte räknas in. MT24 låter påtagligt bättre.

Dessutom användes MT20 i modeller med få element - OD11 har en enda MT20, OA12 har två och OA14 har fyra. Framförallt i de mindre modellerna har därför ofta diskanten överbelastats och mer eller mindre skadats. MT24 belastades inte alls så hårt eftersom där satt sex eller tolv stycken! De flesta MT24 är därför i gott skick medan kanske hälften av alla MT20 är ganska dåliga. Det betyder i praktiken att i så gott som alla 70-talsmodeller är ungefär en diskant i varje låda defekt - en av en i OD11, en av två i OA12 osv. till en av tolv i OA2212!

Att byta MT20 mot MT24 - om man kommer över sådana - är alltså en bra idé, särskilt om man också gör en filtermodifiering. Se separat artikel om den saken under menyn Modellerna->OA14->Byt MT20 mot MT24.

I flera sammanhang har det rekommenderats att förbättra ljudet från framförallt gamla MT20 genom att "coata" - smörja på någon tätande massa - på kantupphängningen, eller rent av över hela konen. Se separat artikel om den saken också.

Under 90-talet och senare fanns till och från ett Peerlesselement som hette CT62 och som användes mycket som ersättare till både MT20 och MT24. Efteråt har det tvistats om huruvida SSC faktiskt rekommenderade CT62, men åtminstone några i den kretsen har livligt rekommenderat den. Det finns också en tryckt anvisning från SSC om hur man byter till CT62. Elementet är, som mätningarna här nedan visar, obetydligt bättre än MT24 och passar dessutom sämre tonkurvemässigt.

Numera finns elementet T22 (hos www.hifikit.se), utvecklat av Ingvar Öhman på SSC:s uppdrag, och det är riktigt bra. Notera dock att även det kräver byte av filter. Se separat artikel även om den saken.

Lite mätningar på MT20/MT24/CT62 och T22 i tur och ordning. Mätningarna är gjorda under identiska omständigheter och därför jämförbara. Övre kurvan är frekvensgång utjämnad över ca 0-30 grader off axis på 10-20cm avstånd. Undre kurvorna är distorsion, den röda är andraton och den blå är tredjeton. Det är den blå kurvan som är intressantast. Nivå under 0,1% är bra, 0,1% till 1% är hörbar men någorlunda acceptabel. Över 1% låter direkt illa och får helt enkelt inte förekomma om det ska låta hifi.

MT20

Ungefär så ser de flesta MT20 ut, de medelgoda. Man hör alltså lätt den obehagliga tredjetonen i hela spektrat, och ner mot 2kHz (delningen) är den direkt störande. Ofta är också fjärde och femte överton (ej med i bilden) också på en oacceptabel nivå.

MT24

Betydligt bättre. Både andra- och tredjeton har en acceptabel nivå ner till delningsfrekvensen och en bit därunder. Om de filtreras brant så som fallet är i OA116 är detta även med moderna mått mätt en medelgod diskant.

CT62

Distorsion är ungefär på samma nivå som MT24 men lite annorlunda fördelad. Den stiger snabbare strax under delningsfrekvensen vilket är en nackdel.

Dessutom är dess avrullning neråt i frekvens lite brantare och lite högre upp vilket gör det omöjligt att få ihop den med en SC165 delningsmässigt. Om man byter MT20/MT24 mot CT62 utan att ändra i filter får man en ganska kraftig dip i tonkurvan vid 2-3kHz.

Uppmätt i en OD11 med originalfilter. Det går inte att med filtermodifieringar göra särskilt mycket åt denna defekt i tonkurvan. CT62 är helt enkelt inte ett element som passar i en 70-tals Carlsson. Peerless egna datablad säger att den bör delas lägst vid 3kHz och det förstår man när man ser denna kurva.

SSC har ändå en rekommenderad modifiering av filtren i OD11/OA12/OA14 som består i att kondensatorn 5,6uF byts mot 4,7uF och spolen 0,5mH byts mot 1mH. Rekommendationen kostar 125kr att köpa på papper och är helt meningslös. Den är ett fåfängt försök att höja delningsfrekvensen, men konsekvensen är mest att man får både en höjning runt 1kHz och samma kraftiga sänkning som förut men något högre upp. Att ta betalt för ett sådant råd måste kallas humbug.

T22

Denna kondiskant, utvecklad på uppdrag av SSC och tillverkad av Visaton, är vad gäller distorsion på samma nivå som de bättre dome-diskanterna. Notera hur tredjetonen ligger under hörbarhet inom hela det aktuella frekvensområdet. Att andratonen ligger ganska högt gör inte så mycket.

Den svaga frekvenskurvan uppåt gör inte heller så mycket eftersom elementet har extremt hög verkningsgrad, så med hjälp av filter kan man modellera kurvan lite som man vill. Det filter som föreslagits för Sonab-modellerna gör just det. Filtret dämpar flackt från allra högsta frekvenserna så att resultatet blir en svag avrullning åt andra hållet. Resonansen vid 9,5kHz är inte helt elegant men ligger så högt i frekvens att den inte stör en normal lyssnare.

Ett problem som den delar med alla de föregående modellerna är att distorsionen stiger brant under 2kHz, den vanligaste delningsfrekvensen i Carlssonhögtalare. Den måste alltså filtreras brant, och egentligen skulle den passa bättre med en delning kring 3kHz, men det klarar inte de aktuella baselementen.

Prismässigt måste man konstatera att den är prisvärd. Problemet är ju att det behövs ganska många i ett par Sonab-högtalare och då blir det mera tveksamt. Men i ett par OD11 eller ett par OA12 får man mycket bra ljud för pengarna.

Kommentera  gärna denna artikel!