OD11

OD11 är den minsta modellen i 70-talsserien, en kub med endast 10 liters volym. Den har samma SC165 som de andra modellerna, och ett enda diskantelement av typen MT20.

Tonkurvan är lite svajigare kring delningsfrekvensen än OA12 och OA14, till följd av det ensamma diskantelementet. Men ändå välbalanserad och imponerande för denna enkla konfiguration. Spridningen i diskanten är därmed också förstås mindre, och Carlsson tyckte att modellen skulle heta Orto Directional, inte Orto Acoustic.

Lådan är avstämd till 49Hz, vilket ger en väl balanserad tonkurva också mot låga frekvenser. Simuleringen nedan är justerad mot uppmätt impedanskurva och väger därmed in den speciella konstruktionen med två kammare och ett hårt pressat skikt dämpmaterial i öppningen mellan dem, så kallat strömningsmotstånd. Se skissen! Utan den konstruktionen skulle avstämningen varit 54Hz. Här gör strömningsmotståndet nytta och förbättrar avstämningen påtagligt.

Läs under Artiklar->Basreflexprincipen om du vill veta mera om hur man tolkar dessa diagram!

Kuber, 26cm på alla sidor, 6kg per styck.

Den smala spalten runt kanterna på den inre kammaren är fylld av dämpmaterial (nr 4), så kallat strömningsmotstånd.

Filtrets schema är detsamma i OD11, OA12 och OA14, men har lite olika fysiskt utförande. Delningen sker vid ca 2kHz med 12dB/oktav i båda riktningar. Tonbygeln gör det möjligt att dämpa diskanten lite grann. Med högtalaren riktad uppåt bör bygeln vara i maxläget, men placerad i hylla eller på vägg och riktad direkt mot lyssnaren kan man gärna dämpa diskanten. Högsta nivån fås med bygeln i läget närmast baselementet. Det finns också exemplar, sent tillverkade, som inte har några tonbyglar.

Som med alla sjuttiotalsmodellerna har baselementets skumkant torkat och oftast spruckit helt. Även om den inte spruckit ska man inte spela på dem, då förstörs lätt elementet definitivt. Annars kan skumkanten bytas. Diskantelementet är oftast skadat och låter inte fullgott. Tonsvep avslöjar skadade element ganska lätt. Distorsionen är fullt hörbar även på felfria element och låter direkt illa på lätt skadade element. Byt diskanten mot en likadan eller mot något annat!

Uppgraderingar

Den mest påtagliga uppgradering man kan göra är att byta baselementet mot SB Acoustics Satori. Det elementet passar direkt i baffeln och ger ett mycket rent och välbalanserat ljud. All information om den saken finns i en separat artikel här.

Baselementet kan också utan problem ersättas av B65oaII, men observera - det är inte någon större förbättring!

Diskantelementet kan med fördel bytas mot T22. Då krävs att man skär en liten skåra i plasten på varje sida för att elementet ska få plats. Det går ganska lätt, plasten är mjuk. Man måste också borra nya hål för skruvarna, och - viktigt - täta de gamla hålen. T22 kräver annat filter. För kombination med Satori finns ett sådant beskrivet i den separata artikeln. För SC165 kan det se ut så här:

Om man använder B65oaII kan man finjustera lite genom att den 10uF kondensator som sitter parallellt över elementet byts mot 15uF, eller kompletteras med 4,7uF parallellt. Det motverkar lite, men inte helt, den höjning vid 1kHz som det elementet har.

Färdiga filterkort enligt detta schema kan beställas på info@carlssonkult.se för 1900kr per par. Då passar de direkt i befintliga skruvhål och kan anslutas utan lödning, bara med en skruvmejsel.

Den som vill bygga själv kan byta ut och komplettera på det befintliga kortet. Det blir lite trångt och krångligt, men det går. Jag får ofta mail med frågor som gäller egna filterbyggen som inte fungerar och måste tyvärr meddela att jag är mycket oartig och inte svarar. Flera gånger har jag försökt hjälpa till men efter oändlig mailväxling med bilder, skisser och felbeskrivningar fram och tillbaka tvingats ge upp. Den råa sanningen är att filter som stämmer med schemat fungerar, om de inte fungerar så är de inte enligt schemat.

Allmänt måste sägas att en OD11 med Satori, T22 och korrekt filter är en högtalare som kan få vem som helst att tappa hakan.

Övrigt

Åtskilliga andra åtgärder vid renovering brukar rekommenderas, såsom att byta internkablage, att kortsluta kortslutningsbyglarna eller att byta komponenter på filterkortet mot andra fabrikat. Allt sådant är tämligen meningslöst och har ingen eller mikroskopisk betydelse för ljudet. Särskilt meningslöst framstår det att göra sådant utan att ha kollat diskantelementen mycket noga.

Coating av diskantelementen har också rekommenderats, det är direkt kontraproduktivt och gör enbart skada. Se Diskantelementen->Kondiskanter->Att coata. Dåliga diskantelement måste bytas.

Terminalerna i botten har heller ingen ljudmässig betydelse men det kan vara irriterande att de ger dålig kontakt och kanske glappar. De kan med fördel bytas mot något robustare. Kopplingslist (sockerbitar) är världens bästa högtalarterminaler och kostar ett par kronor. Guldpläterade superdyra specialare är obetydligt sämre.

Kommentera  gärna denna artikel!

Det som kallas "Hi-Freq Driver Array" i schemat är i OD11 en enda MT20 med plus till jord, alltså fasvänd mot baselementet.

Vid något tillfälle under de år högtalaren tillverkades ändrades dock polariteten på diskantelementet. Senare exemplar har minus till jord. I båda fall finns en ojämnhet i tonkurvan kring delningsfrekvensen, men den är åtminstone inte sämre med den ändrade polariteten.

Nya filterkort för T22-diskanter.

Notera att korten på bilden har andra komponentvärden.

Ombyggt befintligt filterkort. Se till att alla komponenter är limmade och sitter fast ordentligt, de får inte börja skramla.