OA116 meningslösa åtgärder
Det finns otroligt många förslag till förbättringar av OA116 genom historien.
Modellen har en stark dragningskraft på DIY-are. Tyvärr är förstås mycket av dem dåligt underbyggda. Många OA116 är påtagligt sämre än original när ägarna trott att de gjort en uppgradering. Särskilt sorgligt är det att Stiftelsen Stig Carlsson, som utger sig för att särskilt seriöst förvalta Carlssons ambitioner, haft förskräckligt mycket otur i denna sak. Bland de dåliga råden från dem och andra märks följande:
Sämre mellanregister
Mellanregisterelementet är alltså gamla vanliga SC165 men i 16ohm. Det man önskar är istället ett element med lägre distorsion, renare ljud, men inte en annorlunda tonkurva. SSC har här hamnat rejält snett. De rekommenderar (som alltid) B65oaII/oaIV 8 ohm, som knappast är bättre än SC165, plus ett seriemotsånd om 8,2 ohm. I det aktuella frekvensområdet har högtalarelement normalt inte en tillräckligt jämn impedanskurva för att kunna dämpas med seriemotstånd. Så inte heller i detta fall.
Konsekvensen i röd kurva är ett sänkt undre mellanregister. Tyvärr går det inte att bara ändra seriemotståndet. Ett lägre värde höjer det drabbade området lite men belastar också filtret fel så att 2-3kHz blir en puckel. En hopplös och amatörmässig idé.
Sämre bas
När det gäller baselementet har SSC:s en period rekommenderat att byta det mot ett Silver Flute W17RC38-04. Det är inte en uppgradering utan en påtaglig nergradering. Det elementet ger en ännu sämre avstämning än SC165. Detsamma gäller byte av baselementet till någon av efterföljarna till Peerless 831881, dvs även det 5,3ohms element med gummikant som såldes i början av 2000-talet under namnet W65oa och naturligtvis även B65oaII, som ju dessutom har fel impedans. Den nyare B65oaIV som
finns i 5,3 ohms variant har rätt impedans men avstämningen blir även med den mycket dålig. Det finns sannolikt inget 6,5-tums element i världen som passar i denna låda avstämningsmässigt.
Det har rekommenderats
från SSC och andra håll att en strörre och dyrare spole i delningsfiltret skulle
kunna förbättra basen. Sådant tror man bara på om det går att förklara. Grövre tråd
ger lägre resistans och är i många andra konstruktioner ett sätt att höja basens
tonkurva. Här blir det lite speciellt. Baselementets impedans är ju som lägst vid
resonansfrekvensen, i detta fall neråt 4ohm, och som ju är för stark. En spole med bara ett par ohms resistans
ger alltså en påtaglig dämpning just där. Så fungerar det med den befintliga spolen!
Den har inte superlåg resistans, och därmed dämpar den lite av toppen vid portresonans. Då undrar man hur klokt det är att byta den mot en grövre? Fel tänkt.
Sämre diskant
Fortfarande finns att köpa från SSC en anvisning för byte av diskantelementen till
CT62, med modifiering av filtret. Hela den åtgärden
är destruktiv, CT62 är inte bättre än MT24, men har en otillräcklig tonkurva, man får en direkt defekt i tonkurvan. Det påpekas att många som gjort denna uppgradering hört en påtaglig förbättring. Det beror förstås på att ett eller flera av MT24 varit defekta. Att identifiera och byta de MT24 som inte är fullgoda ger bättre resultat. I värsta fall får man byta til T22, men inte till CT62!
Coating av diskantelementen har också rekommenderats, det är direkt kontraproduktivt
och gör enbart skada. Se
Diskantelementen->Kondiskanter->Att coata. Dåliga
diskantelement måste bytas.
Meningslöst
Åtskilliga andra åtgärder vid renovering brukar rekommenderas, såsom att byta internkablage, att kortsluta kortslutningsbyglarna eller att byta komponenter på filterkortet mot andra (dyrare) fabrikat. Allt sådant är tämligen meningslöst och har ingen eller mikroskopisk betydelse för ljudet. Den som gör det avslöjar sin okunskap.
Terminalerna i botten har heller ingen ljudmässig betydelse och är i OA116 utmärkta
XLR-kontakter. Det finns ingen anledning att byta dem.
Kommentera
gärna denna artikel!