Carlsson
Kult

Domediskanter genom tiderna

Lite mätningar på Peerless 115DT26, Vifa D25AG, ScanSpeak D2606, ScanSpeak D2608 och SB Satori TW29R i tur och ordning. Mätningarna är gjorda under identiska omständigheter och därför jämförbara. Övre kurvan är frekvensgång utjämnad över ca 0-30 grader off axis på 10-20cm avstånd. Undre kurvorna är distorsion, den röda är andraton och den blå är tredjeton. Det är den blå kurvan som är intressantast. Nivå under 0,1% är bra, 0,1% till 1% är hörbar men någorlunda acceptabel. Över 1% låter direkt illa och får helt enkelt inte förekomma om det ska låta hifi.

Peerless 115DT26

I alla tre Carlsson-modellerna från 80-talet. Övre fältet visar tonkurva. I undre fältet är den röda linjen andratonsdistorsion (låter allmänt inte särskilt illa) och den blå linjen tredjetonsdistorsion (låter allmänt mycket illa).

Tonkurvan är ganska jämn men 2:a tons dist är över 2%, 3:e ton 0,7%. Sämst in show. Det har sagts att kvaliten på dessa var ojämn från början, men så var det inte. Alla var ungefär som detta exemplar eller kanske lite bättre. Däremot har de åldrats eller skadats så att exemplaren numera är ganska olika. De flesta är som detta exemplar eller ännu sämre, men det kan finnas enstaka som är bättre. Låter överlag inte bättre än sjuttiotalsdiskanterna. Det valdes på grund av sina spridningegenskaper som gör det lämpligt att lyssna på i en viss vinkel, ca 30 grader. I nollgradersriktningen har det en ganska brant topp i diskanten.

Hos HifiKit finns en nytillverkad kopia av detta element, som är mycket lik i alla avseenden, under deras eget namn Response. Den har distorsionsnivå som är just så som de allra bästa exemplaren av det gamla originalet (som när de var nya kan man gissa), och samma tonkurva. Inte jättebra alltså, men en fullgod ersättare för gamla dåliga exemplar.

Vifa D25AG-69-06

Tonkurvan ganska jämn och det är den i en vid vinkel. Höjningen 2-3kHz kan lätt motverkas i delningsfilter. 2:a ton under 0,3% (om man struntar i övertoner de flesta av oss inte hör, vilket jag kommer att göra hädanefter), 3: ton under 0,08%. Påtagligt bättre. Var på 80-talet en riktig high-end och verkar vara bra åldersbeständig. Kalotten är av blank aluminium. Denna diskant rekommenderas man av SSC att byta ut - det är obegripligt. Jag tycker att den också låter bra. Samma element heter även D25AG-35-06, då i en standard rund frontplatta.

ScanSpeak D2606/Carlsson T11oa

Tonkurva inom +-4dB, 2:a ton under 0,4% och 3:e ton mestadels under 0,1%. Mycket lik föregående. Detta element sägs vara utvecklat av SSC men är samma som Vifa D27TG, vilken i sin tur numera heter ScanSpeak D2606/920000, med den lilla skillnaden att Carlsson T11oa har en liten filtbit bakom kalotten vilket skyddar den mot intryckning. SSC har marknadsfört den hårt som överlägsen sin föregångare "med nästan omätbar distorsion" vilket alltså inte stämmer. Den är bra och prisvärd men inte riktigt high-end.

ScanSpeak D2608/Peerless HDS

Tonkurvan också här jämn och fin. 2:a ton distorsion under 0,3%, 3:e ton under 0,05%. Ytterligare ett steg bättre. Låter rent och varmt i mina öron. Kostar dessutom bara lite mer än de föregående och måste anses mycket prisvärd. Peerless HDS heter egentligen 810921 men har tagits över av ScanSpeak och heter nu D2608/913000. Mycket bra.

Carlsson T12-oa

Detta element lanserades av SSC 2019 i samband med lanseringen av OA-61, deras efterföljare till OA-51. Det rekommenderas också av dem för uppgradering av OA-51 och OA-52.

En omedelbar och trevlig sak är att det har en frontplatta med samma mått som gamla Peerless-elementet och alltså passar direkt i OA-51 och OA-52 (man får kanske skära lite i hålet). Dessutom ett bra skyddande galler över domen. Domen är av textil.

Tonkurvan är som synes av samma karaktär som alla övriga här, dvs den stiger lite i nollriktningen så att den inom +-30 grader blir jämn långt upp i frekvens. Distorsionen är mycket låg, utmärkt bra och elementet har alla förutsättningar att låta bra. En stor tveksamhet infinner sig dock när man ser priset - 2775kr i skrivande stund. Det är fyra gånger mer än den helt jämngoda D2608! Man måste vara mycket trogen SSC eller tro på magi för att förklara den summan (för sin fru eller sig själv).

Elementet sägs i vanlig ordning när det gäller SSC vara helt "egenutvecklat" och mycket bättre än allt tidigare i alla avseenden. Uppenbart är det dock extremt likt vissa modeller från franska Audax, särskilt en gammal modell från 80-talet som heter HD 12x9 D 25. Den går dock en oktav längre ner i frekvens och har rykte om att vara dåligt effekttålig. Hur det är med den saken i T12 vet jag inte, men det gjorde det lite nervöst att mäta på den...

SB Satori TW29R-4

Ett element i högsta klassen. Jämfört med de övriga har det en slående låg resonansfrekvens, 600Hz, vilket ger en tonkurva som sträcker sig ovanligt långt ner i frekvens. Distorsionsnivåerna är utmärkt bra även om andraton kunde varit ett par tiondelar lägre. Låter liksom föregående helt rent. Tonkurvan gör det möjligt att dela vid ovanligt låg frekvens men distorsionen stiger som synes under 1,5kHz.

Samtidigt har elementet dock en för OA-högtalare lite snäv spridningsvinkel i högsta registret. Det är något av en smaksak om man accepterar det. Med en fundamentalistisk syn kräver man en bredare spridning, med en mer pragmatisk konstaterar man att nivån i högsta registret ändå räcker upp till ca 15kHz.

Alla diskantelementen här är ganska lika, låter bra och är väl valda för ortoakustiska högtalare, med undantag för den alldeles för höga distorsionen i gamla Peerless 115DT26.

Kommentera  gärna denna artikel!